mariellesophie

I två dagar nu har jag varit nära till tårarna alltför många gånger. En förkylning som inte släpper taget och ilskan över att bo så långt från mina vänner. Det tar så ont i mig varje gång när jag kommer till den här ön ( fastän den är en av de vackraste och tryggaste platser som finns ) det tar ont för att jag måste vara ensam här , det är den värsta känslan som finns. Jag älskar lugnet här och vetskapen om att jag kan gå utanför dörren helt naken om jag så vill och ingen varken ser eller bryr sig. Jag skulle gärna bo kvar hos mamma och pappa i vårt röda stockhus och få mat serverad varje dag. Men jag mår inte bra här , inte just nu iaf..

Nu känns det bättre , det känns underbart efter att ha varit på 7 km länk vid vattnet och att nu sitta med en kopp te i famnen och lyssna till härliga låtar. Livet leker trots motgångar.