mariellesophie

Första kärleken

Såklart har man varit sådär småkär när man var liten och gick i lågstadiet men det räknar inte jag som en riktig kärlek. Första gången jag påriktigt var kär var när jag gick i 8:an på högstadiet. Jag var så upp över öronen förälskad och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så många dagar och nätter som Cessi och jag låg och tänkte och funderade och drömde. . .

Jag hade aldrig tidigare känt såhär för någon och sjutton om inte jag var olycklig mellan varven. Jag växlade mellan att vara världens lyckligaste och världens olyckligaste. Den där pirrande känslan som aldrig försvann och så fort man hörde hans namn så tog hjärtat ett litet extra skutt. Alla gulliga meddelanden som skrevs ner överalls så att mansäkert inte skulle glömma dem. Alla häften och skolböcker som är nerklottade med hans namn och det enda som jag kunde rita var hjärtan. Alla filmer vi gjort med text och bilder. Det är ju rätt gulligt ändå. Den här typen verkade hur som helst aldrig försvinna från min hjärna. Och det är väl så att första kärleken glömmer man aldrig.


Fast jag trodde det var omöjligt så är jag nu kärare än någonsin förr. Fast han älskar att mobba mig för det här så är han ändå världens gulligaste.