Roliga barndomshistorier!
Oj var skall man börja? Man har gjort så mycket dumt , idiotiskt och knäppt när man var liten ( okej jag ä fortfarande liten ).
Okej nummer 1 nu då!
Det var en sommar jag var kanske 6 år och hela familjen var vid villan. Pappa , Anton ( 9 år ) och jag hade varit ute med båten och vi hade fått syn på en fiskmås som låg död vid strandkanten ca 300 meter från vår villa. Anton och jag bestämde oss för att ta uppdraget på oss och hämta måsen och visa åt mamma & pappa hur duktiga vi var.
Vi hoppade iväg över stenar och vass fram till måsen , det var nog en del vatten ivägen också men om man bara hoppade på stenarna så klarade man sig torrt undan. Pappa och mamma satt på verandan och kollade på. Framme vid måsen upptäckte Anton att den inte alls var död utan att den sprattlade fortfarande. Han försökte ta tag i den men lyckades inte riktigt. Eftersom jag alltid sett upp till min kära bror så blir man inte överraskad nu när man läser fortsättningen.
Anton ropar åt mig: " Marielle hämt pappa nu , de e BROTTOM! "
Lilla Marielle på 6 år lägger iväg med full fart rakt över vattnet , hon bryr sig inte alls om att vattnet just där gör upp till midjan på henne , Anton hade ju sagt att det var brottom.
Jag lyckas hämta pappa som genast kommer och hjälper oss och denna annars tragiska historia får ett lyckligt slut. Vad tror ni inte kommer vara resten av mitt livs snackis?
Jo " Marielle minns du den sommare när du sprang genom vattnet när Anton sa det var brottom? " Inte en enda sommar som min kära Pappa glömmer bort detta och varje gång skrattar han så han gråter!
Story nr2
Det här hände för kanske 3 år sedan , mamma och jag var ute på en holme och pressade havtornsbär , eller rättare sagt jag pressade , mamma såg på. Nåja vi hade hållit på i kanske 1 timme och nu hade jag kämpat mig upp på en sten , lagt igång mp3an och satt mig bekvämt och börjat pressa saft från buskarna. Helt plötsligt faller jag av stenen in bland buskarna. Haha jag har aldrig sett mamma skratta så mycket det var här hon konstaterade att min man aldrig kommer ha det tråkigt! :D
Story nr3
Jag har då alltid varit den som fått sopa upp efter mina klantiga vänner så nu kommer en strandberättelse som kommer gå till historien. Viktoria och jag låg och läste varsin bok på stranden ( när man är på stranden här så får man oftast vara helt ensam pga människobrist i byn;) ) när en finsk familj kom och lade sig bredvid oss. De hade en aning jobbig flicka som hade så otroligt mycket ljud så vi blev sjukt irriterade så när den här familjen sedan packade ihop för att åka iväg sprang tjejen mot stigen som ledde till deras sommarställe och Viktoria ropar JAA SPRING IVÄG! Mamman vänder sig mot oss och jag räddaren i nöden hoppar upp från filten och ropar OKEEJ !
Senare samma dag kommer en tant och sätter sig på en sten framför oss och Viktoria får världens skrattanfall eftersom den här tanten beter sig lite speciellt där i sin ensamhet. När hon sedan vänder sig om och kollar på Viktoria som knappt får luft ( jag var nog inte långt ifrån skratten jag heller men som tur kunde jag behärska mig ) så vänder jag mig mot V och säger : Vaah , va står de nu rikti i boken?
Ja ni vet inte hur många tårar jag sitter och fäller just nu , jag hoppas ni förstår det roliga , åtminstone blir det är nu ett evigt minne för mig ! :D
Okej nummer 1 nu då!
Det var en sommar jag var kanske 6 år och hela familjen var vid villan. Pappa , Anton ( 9 år ) och jag hade varit ute med båten och vi hade fått syn på en fiskmås som låg död vid strandkanten ca 300 meter från vår villa. Anton och jag bestämde oss för att ta uppdraget på oss och hämta måsen och visa åt mamma & pappa hur duktiga vi var.
Vi hoppade iväg över stenar och vass fram till måsen , det var nog en del vatten ivägen också men om man bara hoppade på stenarna så klarade man sig torrt undan. Pappa och mamma satt på verandan och kollade på. Framme vid måsen upptäckte Anton att den inte alls var död utan att den sprattlade fortfarande. Han försökte ta tag i den men lyckades inte riktigt. Eftersom jag alltid sett upp till min kära bror så blir man inte överraskad nu när man läser fortsättningen.
Anton ropar åt mig: " Marielle hämt pappa nu , de e BROTTOM! "
Lilla Marielle på 6 år lägger iväg med full fart rakt över vattnet , hon bryr sig inte alls om att vattnet just där gör upp till midjan på henne , Anton hade ju sagt att det var brottom.
Jag lyckas hämta pappa som genast kommer och hjälper oss och denna annars tragiska historia får ett lyckligt slut. Vad tror ni inte kommer vara resten av mitt livs snackis?
Jo " Marielle minns du den sommare när du sprang genom vattnet när Anton sa det var brottom? " Inte en enda sommar som min kära Pappa glömmer bort detta och varje gång skrattar han så han gråter!
Story nr2
Det här hände för kanske 3 år sedan , mamma och jag var ute på en holme och pressade havtornsbär , eller rättare sagt jag pressade , mamma såg på. Nåja vi hade hållit på i kanske 1 timme och nu hade jag kämpat mig upp på en sten , lagt igång mp3an och satt mig bekvämt och börjat pressa saft från buskarna. Helt plötsligt faller jag av stenen in bland buskarna. Haha jag har aldrig sett mamma skratta så mycket det var här hon konstaterade att min man aldrig kommer ha det tråkigt! :D
Story nr3
Jag har då alltid varit den som fått sopa upp efter mina klantiga vänner så nu kommer en strandberättelse som kommer gå till historien. Viktoria och jag låg och läste varsin bok på stranden ( när man är på stranden här så får man oftast vara helt ensam pga människobrist i byn;) ) när en finsk familj kom och lade sig bredvid oss. De hade en aning jobbig flicka som hade så otroligt mycket ljud så vi blev sjukt irriterade så när den här familjen sedan packade ihop för att åka iväg sprang tjejen mot stigen som ledde till deras sommarställe och Viktoria ropar JAA SPRING IVÄG! Mamman vänder sig mot oss och jag räddaren i nöden hoppar upp från filten och ropar OKEEJ !
Senare samma dag kommer en tant och sätter sig på en sten framför oss och Viktoria får världens skrattanfall eftersom den här tanten beter sig lite speciellt där i sin ensamhet. När hon sedan vänder sig om och kollar på Viktoria som knappt får luft ( jag var nog inte långt ifrån skratten jag heller men som tur kunde jag behärska mig ) så vänder jag mig mot V och säger : Vaah , va står de nu rikti i boken?
Ja ni vet inte hur många tårar jag sitter och fäller just nu , jag hoppas ni förstår det roliga , åtminstone blir det är nu ett evigt minne för mig ! :D
Kommentarer
Trackback
