Krock
Egentligen skulle jag ha åkt med pappa och hans jobbkompis mot stan ikväll för att vara med vännerna. Men eftersom humöret var allt annat än på topp så stannade jag hemma och tänkte att mamma skulle få skjutsa mig senare isåfall. Anton och Anna tog istället min plats i bilen för de skulle till krogen och fira Antons födelsedag.
Ca 10 minuter efter att de åkt iväg fick mamma ett samtal om att Pappa hade krockat. Jag som satt bredvid och bara hörde detta fick ju först såklart en hemsk känsla och blev orolig över om alla var oskadda. Rädslan för att någon av dem skulle ha blivit skadad var inte trevlig skall jag säga. Som tur sa mamma när hon lagt på att ingen var skadad men han som krockat i pappa så hade ganska förstörd bil. Han hade kommit över på fel sida och kört rakt in i framsidan på pappas bil.
Först pustade jag ut och kännde lättnad över att allt var som det skulle med alla men sedan slog killerinstingten på. Jag var så helvetes ( ursäkta ordvalet ) förbannad. Det var en ungdom som nyss fått körkort som krockat. Skulle inte pappa ha bytt bil i somras utan haft den lilla röda Opeln ännu ( som jag kommer köra ) skulle situationen kunnat se helt annan ut. Måste man köra som en dåre när det är så halt på vägarna? Okej om du inte bryr dig omd in egen säkerhet så tänk för fan på medtrafikanterna. Det är dem och deras familjer det är synd om sedan när någon är skadad. Krocken skedde dessutom i en kurva så måste man pina på gasen just då när det är super halt?
Mamma och jag for genast dit och kollade och väntade tills polisen kom. Tänk det skulle lika bra ha kunnat vara jag som satt i bilen. Eller tänk om pappa skulle ha åkt hemifrån 1 minut senare , då skulle det här aldrig hänt heller. Jag fungerar på det viset att om någon gör illa någon som står mig nära så är det något som slår om och jag blir så jäkligt ilsk på den här människan. Om det är någon som retar upp mig i det här stadiet blir jag hemskt hemskt otrevlig. Hoppas jag bara att pappas känningar efter smällen inte är allvarligare.
Nu är jag bara så otroligt tacksam över att pappa , Anton och Anna är så gott som oskadda och att pappa hann bromsa så mycket innan smällen. Ber om ursäkt om någon på platsen hörde vad jag fräste ur mig i telefon men jag bryr mig faktist inte eftersom jag är så förbannad på människor som rycker på axlarna åt en sådan här grej. Olyckor händer även den bästa det säger jag inte men i det här fallet har jag mina orsaker att vara arg.
Gud vad tur att din pappa och alla andra klarade sig oskadda! Och så är det bara när något händer inom familjen, nån blir skadad osv att man fräser ur sig en massa saker, fast man int menar de, men ja tycker att man endå har rätten att vara arg och kanske tillochmed säga vissa saker. Han dendär ynglingen, det var ju han som gjorde fel, kanske man ska kuna köra bil också då man har körkort... ;)
Vem som helst sku ha vari arg i din situation, tror ja :D
Men vad bra att alla klara sej! :)
oj usch va hemskt! men tur att dom klara sig! de kunde ha gått hur som helst. jag tycker nog att man kan vara lite arg när nåt sont här händer. det är så onödigt att köra fort och "leka" på vägen när det finns andra som kan hamna i fara och speciellt när det är så halt! ja förstår mig int på dom som ännu till gasar lite extra i kurvor då de e halt, kanske de e kul å lite spännande å se va som händer, men fan de e int kul om de kommer en mötande bil och man frontalkrockar och konsekvenserna blir allt annat än roliga. man borde verkligen tänka efter lite mera än vad näsan räcker och tänka på andra traffikanter!
alltså när vi på lördagen kom körande på alskatvägen där i smarket korsningen så såg vi en polisbil komma körandes förfullt mot replot, så det var säkert till det stället där dom krockade den skulle. Vilken tur dom hade att ingen blev skadad!:) Det där kunde ju ha gått hur som helst.. :O
